Det var en trist gråmulen dag och regnskurarna kom med jämna mellanrum.
Jag var ledig och till slut kände jag mig desperat av att jag inte fått min dagliga energidos av naturen. Jag kände inte för att åka någonstans så jag beslutade mig för att gräva ner mig i makroträsket i min trädgård. Den natur jag fann där gjorde mig lika lycklig som naturen alltid gör mig.
Det här är en del av den värld jag upplevde.
Jag hörde en låg viskning i den lila världen:
Någon sa: - vad vill den grönögda främlingen här i vår värld?
Det här var den dagen då han passerade vår väg. En främling från en annan galax.
En röst sa till mig: - Vänd dig om och möt främlingen!
Främlingen berättade för mig: - "Denna planet har ett problem! De flesta av dess invånare är olyckliga större delen av sin tid.
Så är det kanske, sa jag till främlingen, men kan du ta det där från början.
Främlingen sa: -Ok, detta har hänt: I begynnelsen skapades universum och detta har gjort många människor upprörda. Många grupper av invånare betraktar detta som helt fel. Religioner för de olika grupperna har därefter tillkommit för att förklara hur allt ligger till men detta har skapat många delade meningar om vad som är rätt eller fel. Av den anledningen har de olika grupperna börjat strida och slå ihjäl varandra".
Främlingen fortsatte: Vad som också förvånar mig är att även intelligenta invånare gör analyser utifrån situationer enbart efter igenkännande och bedömmer inte varje situation för sig. Alla tror till exempel att regnet kommer ifrån de vita missfärgningarna på den blå himlen. Sanningen är den att det är vi från min galax som gör alla regndropparna men det är det ingen som sett och då är det inte så, tror de.
- Aha, kan du inte visa hur ni gör?
Först hände ingenting och några sekunder senare fortsatte ingenting att hända. Till slut hörde jag en suck och den första regndroppen kom.
Efter det gjorde han något som vi förmodligen skulle kalla för regndansen fast det var efter regnet.
Sedan började främlingen sjunga. Inget jag tidigare hört men i mina öron var det vackert just för att främlingen bjöd så på sig själv.
- Tack sa jag.
Främlingen svarade: - Det här är något invånarna borde prova. Jag gör det för min egen skull och behöver inte någon att betygsätta mitt arbete. Mår jag bra kan jag få andra att må bra. Kan jag inte få andra att må bra får jag vara tyst.
Invånarna här tycks inte bara vara i strid med sig själv och varandra utan också med deras natur och de andra djuren där. De vill bemästra allt men allt de åstadkommer är strid, lidande och obalans.
- Hmm.. Tänk om man bara lätt kunde lösa allt det där.
Främlingen svarade: - Det kan man. Det finns en mindre ordning i den större ordningen. Lösningen är svaret på frågan: "Var börjar förändringen?"
